Ipse Cogita!

 

Nu går mitt liv in i ny fas. Att dagligen läsa i de svenska totalitärmedierna, samt lyssna på sinnesslöa politiker, är alltmer en plåga. Jag kommer dock att även fortsättningsvis följa utvecklingen, men med den skillnaden att inget kommer att ske förrän det är för sent. Att tro att mängder av medborgares synpunkter på tingens ordning skulle få dessa politiker eller totalitärmedier att tänka till och börja handla är uppenbarligen utsiktslöst.

 

Så nu går jag in i mina olika kluster och lämnar samhället utanför. Det handlar om mitt hem och hus som är väl utrustat med kameror, belysning och annat som gör det så säkert det går utan att bli ett fort. Det också handlar om mat och vatten och beväpning. Allt på plats.

 

Nästa kluster handlar om min familj och mina vänner. De umgås jag med, planerar vissa saker med. Vad som sker utanför denna krets intresserar mig inte. Jag tänker inte bidraga alls till samhället längre. Jag skall fortsätta att hjälpa mina gamla tanter men för deras skull, inte för samhällets.

 

Jag skall bråka med alla myndigheter och personer som inte gör sitt jobb. Jag skall aldrig, aldrig, blanda in myndigheter i någon fråga. Jag skall lösa allt själv. Vissa myndigheter måste man ha kontakt med, Skattemyndigheten till exempel, men det skall vara det minsta möjliga. Så långt möjligt skall jag under radarn.

 

Mina pengar på banken skall jag ta ut. Jag skall betala kontant i alla lägen.

 

Mina reträttplatser vid kollaps är nästan på plats. Blir det kris så är allt förberett. Sjukvården för mig och min familj sker framöver, vid allvarliga frågor, utomlands. Hög kvalitet, billigt och professionellt. Gäller även tandvård. Dessutom kommer man fram och till på dagen eller dan efter.

 

Bloggandet fortsätter som vanligt, men med den utgångspunkten att jag egentligen inte bryr mig, jag har en plan. Likt Sickan men lite mer seriöst.

 

Just saying ...