Ett land på dekis, en värld i oro

Det har nu under lång tid stått klart att Sverige är på väg mot en utveckling som vissa av oss något äldre aldrig någonsin kunnat ana. Samhället som vi tror oss känna är på väg mot mycket dystra tider. Ekonomin, välfärden baj, baj! Fem år från nu kan du backa till denna bloggpost och betrakta den som facit.
 
I Europa händer det grejer stup i kvarten; ryssen och andra på den kanten jobbar på med sitt med stor bäring på oss i Sverige; USA kämpar på med en Clintonska som kan ta livet av oss och en Trump som man inte riktigt vet om det är en fågel eller fisk. Lägg sen till de framtida problemen med Mellanöstern och Afrika så börjar bilden bli komplett. Sen har vi ju så klart Sydamerika som vi inte har så stor kännedom om. Och Asien som vevar på enligt sin agenda.
 
Sverige sitter ju nu i Säkerhetsrådet och måste därför vara på hugget över hela klotet.
 
MEN, VAR ÄNDA IN I BLÅSVEDDA HE...VETE ÄR VÅRA POLITIKER. ALLA, ALLA, ÄR FÖRSVUNNA I EN DIMMA TJOCKARE ÄN DEN I LÜTZEN.
 
 
Skulle någon titta fram runt sommarstugehörnan och uttala sig så är det i någon småsak. En fråga utan betydelse. Men de tittar inte ens fram. Inte ens i småfrågor.
 
Det måste gå att i en demokrati kunna begära någon form av misstroendevotering. Att ha ansvar och aldrig ta ansvar skulle göra att de per automatik fråntogs sina beslutsbefogenheter.
 
Ni är oanständiga långt bortom alla gränser!
 
Det här gäller så klart även de lokala förstörarna. I Malmö eldas det fler bilar än det tänds grillar och här är det knäpp tyst från våra folkvalda.
 
Skall vi sen lägga till myndighetspersoner som sköter sina uppgifter efter den totalitära principen, och det i smyg, så är bilden av en katastrof total.
 
Totalitärmedierna? Fullständigt meningslösa och snart utdöda. Rörelsen framöver kommer inte att komma från vare sig politiker eller totalitärmedier. Den kommer från ett håll vi inte nu ens ser. Än mindre vill ha.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0