Ipse Cogita!

 

Jag skulle inte kommentera denna planta. Jag skulle hålla mig för god för det. Men ... Hon börjar med att konstatera:

 

"Jag tänker inte recensera Åsa Romsons arbete som språkrör ...". Så satte hon ribban alldeles själv och alldeles galet.

 

Hon talar om, klart och tydligt, att sakfrågorna inte gäller; här gäller känslosvall i överflöd. Om man utesluter Romsonskans alla klavertramp och låtsas som om dessa inte finns, så kan man väl lugnt påstå att debatten hamnar snett.

 

Men hon är säkert bitter. Hon har inte lyckats med någonting och det svider. Inte ens inom dårarnas domäner kan hon dra sig fram — politikens.

 

Att, som rubriken antyder, Romsonskan måste vara bättre än Fridolinaren utgör ingen större utmaning. Klarar man inte det så är nog nuvarande behandling av både Fridde och Romerskan helt riktig.

 

Det är stollarnas tid.