Ipse Cogita!

 

Klockan är nu 11.19. Om elva minuter skall stollarna framträda. Jag pausar därför trädgårdsjobbet för att kolla läget. Att något vettigt skulle framkomma och föreslås betvivlar jag. Maktens gener är nog rejält fastsvetsade. Att de lämnar regeringen finner jag fulltsändigt otänkbart. Det kommer nog inte att handla om landets väl och ve, snarare om MP:s. Och Fridolinarens och Romsonskans.

 

Realtidsanteckningar kommer här:

 

Allvarlig situation. Upprapning av det gamla vanliga. De har förstått säger Fridde. Vi skall dock gå stärkta ur det här. Sverige behöver MP (ha, ha). Vi skall ta värderingsdiskussionen i grunden (nu?). Vi är tydliga, alla är välkomna i MP.

 

Romsonskan kommer in. Samma upprepning av partiprogrammet. Behöver nystart. Behövs mandat. Nystart om tre veckor. Nytt partiprogramupprepning. Politiken måste skärpas. Gustav och jag vill fortsätt (nähä!?).

 

Valberedningen skall öppnas upp. Vi vill fortsätta, men vill lämna över om valberedningen vill så. Säger Fridolinaren.

 

De är stolta över vad de gjort (vad?). Och nu kommer det lite nya programförklaringar. Mycket miljöfrågor. Vi reparerar mer nu än tidigare, vi slänger mindre. Bla, bla, bla.

 

Intet om de verkliga problemen. Avgår inte.

 

Goddag yxskaft således.

 

Nu kommer de så klart att styra valberedningen efter eget huvud. I sin egen riktning.

 

Presskonferensen styrdes av en allmänt förvirrad person som på ett militäriskt sätt försökte styra det hela.

 

Nu går jag ut i spenaten igen. Trevligare.