Fel på Sverige? Fel på svensken? Yes!
Här har vi en jag känner igen. Det hon så fint beskriver ser jag omkring mig dagligen bland mina företagsvänner (de som finns kvar). Alltför många svenskar är bortskämda små glin, speciellt många yngre, och arbete för vissa är som en av mina företagare sa "att komma när man vill, gå när man vill och ha tillgång till Facebook när man jobbar". Inte konstigt att företagare drar utomlands (långt fler än totalitärmedierna besvärat sig med att rapportera).
Det skall också tilläggas att städning som är professionell är inte enkelt. Att städa hemma hos andra kräver dessutom en social förmåga på topp. Vår underbara städerska kommer var 14:e dag. Hon inte bara förskönar hemmet, hon förgyller också vår vardag med historiekunskaper och sedvänjor i sitt hemland, Polen. Det är bland andra hon som fått oss att åka och reka det landet som en flyktmöjlighet när det här landet går i putten.
Hon kom hit för kärleks skull, vi kanske flyttar dit hon kommer ifrån av överlevnadsskäl.
Om man knallar in i städjobbet och förutsätter det är ett skitjobb, det är det inte alls, så blir varken städningen eller umgänget med kunderna speciellt bra. Men går man in i jobbet med full rulle, kompetens och ett trevligt sätt så kommer omständigheterna att automatiskt föra dig till det du vill göra egentligen.
En städerska som vi känner sedan mycket länge jobbar på ett äldreboende. Hon började städa, är fortfarande städerska men jobbar heltid som vårdbiträde också. Hon är sådan och chefen har fattat vad det handlar om. En klippa helt enkelt. Hon är för övrigt den enda på det boendet som kör ut pensionärerna på altanerna. Ut med dem, lite kaffe och snack och fritt utrymme för städningen. Många av de anställda som skall göra det hon gör dricker mycket kaffe.
Allt går med lite drag under galoscherna. Men det går aldrig när facket och arbetsgivare börjar dra fram sjuttontusen olika regler som skall följas. Det brakar ihop direkt.
Kommentarer
Trackback
