Ipse Cogita!

 

Så är jag då hemma igen efter att ha besökt museet. Efter ett antal närmast surrealistiska statliga turer i mångmiljonklassen, där en hel del material beslagtagits och forslats bort, så kan jag konstatera att museet lever och har hälsan. I högsta grad. Statens agerande, staten är väl vi?, är osmakligt men det är en annan historia.

 

Nu skall det bara fastställas att museet är värt ett besök även fortsättningsvis. På sitt sätt är det bättre än innan eftersom allt nu är mer tydligt och synligt (de hade mycket grejer innan). Som någon sa: förr var det mer lager, nu utställning.

 

Så om någon trott att museet sjungit på sista versen, så blir det till att tänka om. Det är precis lika intressant som tidigare och dagarna i maj (21-22) lär bli en fullträff.

 

Jag åkte dit med oro för sakernas tillstånd; jag åkte hem upplyft.

 

Väl värt en omväg.

 

Just saying ...