Vad är det jag missar?
"Kommer någon asylsökande till Sverige som har varit i Ungern ska de enligt Dublinförordningen normalt skickas tillbaka till Ungern." Den förordningen fungerar inte. Men den finns. Ingen bryr sig. Man skall inte stirra sig blind på lagar som valserna går numera.
Spontant så kan jag tycka att man måste kunna styrka sin identitet när man söker asyl, kunna visa vem man är och varifrån man kommer. Om nu 90 % inte har några handlingar alls hur kan det då bli bra att bevilja asyl i mängd? Och varför bry sig om att undersöka. Ingen vet någonting över huvud taget så det känns som slöseri med tid och kraft.
Igår var det debatt i DR2 och SVT. Danska och svenska politiker och tyckare. Syrabadsmördarblickens Arnstad var med. Han skall vi tala väldigt lite om, han är inte klok. Det som slog mig var den stora skillnaden i rent demokratiska frågor. Danskarna hävdade att man skall involvera alla demokratiskt valda partier för att lösa svåra problem; svenskarna vill exkludera de man inte gillar, SD i detta fallet.
Sjöstedtaren (V) gormade om hur vi alla, hela Europa, hela världen, måste hjälpas åt. Någon millisekund senare föll den intentionen platt, han övergick till att tala om att den danska modellen var fel. Typiskt svenskt resonemang.
Sen körde Sjöstedtaren med den gamla förlegade tekniken att med tårar i ögonen och gråtbruten röst dra fram pappan som kom och knackade på med sitt lilla barn i famnen sökandes asyl. Skall vi verkligen avvisa dessa. Men där gick han på pumpen. Danskan sa att vi gör precis som i Sverige, vi ger dem skydd.
Att Sverige skulle kunna föra EU framåt mot en lösning kan vi glömma. Vi är intellektuellt småfolk och dessutom oärliga. Vi-är-bäst-syndromet håller inte internationellt, det håller inte ens när vi snackar med våra danska kusiner.
Kommentarer
Trackback
