Ipse Cogita!

 

Nu skall det genomföras någon form av censur av en tidning av en annan. Det pågår uppenbarligen ett drev för att försöka tysta så många som möjligt.

 

Lösningen är ganska enkel. Det gäller att i alla lägen uttala sin åsikt, eller hålla tyst, och låta medierna och politikerna tro att de har koll på läget. Sen går man till valurnorna och röstar blankt, eller sitter hemma och sippar champagne.

 

Att engagera sig i dagens Sverige är fullständigt meningslöst. Det blir alltid fel någonstans tycker någon om något.

 

Själv var jag engagerad i en förening som tar hand om vissa barn med svårigheter. Inte barnen, föräldrarna har problem. Jag gick in med liv och lust och kompetens. Det gick i ett år sen brakade det fel. En massa småpåvar och påvinnor vars kompetens inom mitt område var noll tyckte jag hade "fel". Jag hade således inte en avvikande åsikt, jag hade fel. De gillade inte att vissa av oss inte tyckte som de "ledande" kärringarna (av båda könen).     

  Det blev en massa knivhugg i ryggen och mail for runt som ettriga getingar för att svartmåla mig och andra "avvikare". Kommandoran ledde det hela. Dennes kompetens bestod i att gapa och skrika, kasta väskan och lämna styrelsemötet när vi som avvek vidhöll vår åsikt.

 

Eftersom jag i grunden är en solitär så pallrade jag mig därifrån. Vem vill ta skit när man jobbar som volontär. Speciellt som skiten överlämnas av människor som är av den totalitära arten.

 

Vi verkar inte vara ett folk med förmågan att hålla olika bollar i luften, ej heller verkar vi ha förmågan att respektera vad andra tycker. Konsensus, som är så omhuldad, är nys. Konsensus blir det bara om de totalitära får som de vill. De mal ner en. Sen ler de och meddelar omgivningen att "vi var överens". Pyttsan.

 

Men för mig blir det inget problem. Jag har annat för mig än att hoppa in i det spelet.