Ipse Cogita!

 

I Danmark på en av tv-kanalerna (DR2 av två tvåor) finns den debatt som ingen verkar mäkta med i SVT. Dagligen kör man Deadline; ett program med stake. Alla kommer till tals, ingen hånas. Den ende som nödvändigtvis skulle spela storebror i det programmet var en svensk, Hans Rosling. Hans har rätt i mycket men han hanterar siffror som en glytt emellanåt. Rosling klarade inte samtalet utan att mästra. Svensk toppgren.

 

Ikväll har Deadline haft politiker och en FN-höjdare på plats. Här togs det ett rejält grepp på helheten. Allt från akuta problem till att bygga säkra zoner och korridorer på plats i Mellanöstern/Afrika. Övervakat av det internationella samhället. Här togs också grepp på hur man måste stävja IS.

 

DR2 är en nödvändig daglig dos för mig. Om jag skulle vara hänvisad till svenska SVT eller SR hade jag gått in i de vansinnigas värld redan nu. Nu får jag frisk luft, speciellt 22.30 när Deadline drar igång.

 

Innan hann jag glutta lite på Agenda (tror jag det var). Där var Camilla Kvartoft tjafsande med Jomshof, SD. Pinsamt dåligt. Att jämföra den svenska debatten med den danska går inte; den svenska sker på dagis, i sandlådan, den danska sker mellan vuxna människor med respekt för varandras synpunkter. Inget fnysande, inget tramsigt kroppsspråk, ingen indignerad ton — bara engagerade människor med en vilja att förstå, analysera och komma med lösningar.

 

Här hemma talar man aldrig om vad som är problemet och vad man skall göra åt det. Hos oss dundrar man på med SD:s fel och brister. That’s it.

 

Jag måste faktsikt komma med den enkla förklaringen att svenska SVT och SR (i detta fallet) är inkompetenta och, faktiskt, djupt obildade tillika okunniga.

 

Danskjävlarna är helt enkelt vuxna.