Skev ansvarsfördelning
Nu är de rödgröna på marsch. När de är på krigsstigen så är ett av deras mål företagarna. Det vill säga de som får samhället att fungera. Skevt är ett klent ord.
I ett samhälle som är så utvecklat, där människor är osedvanligt friska så händer det grejer: "Sjukfrånvaron har ökat med 70 procent sedan 2010." Hur det är möjligt begriper jag inte.
Och självklart är det den psykiska ohälsan som ökar. Och den verkar öka mest där stat och kommun är arbetsgivare: "I vård och omsorg och skola skenar sjuktalen. – Lärarna behöver vi i skolan och inte i sjuktalen. Socialsekreterarna har signalerat en tuff arbetsbelastning – och de syns i den här statistiken. Samma sak gäller personal inom vård och omsorg."
Att stat och kommun har en taskig personalpolitik får väl de göra någonting åt, men varför straffa alla andra?
Att arbetsgivaren har ett visst ansvar är självklart. Men hur är det med det personliga ansvaret? Är det borttaget? Och när hamnade vi i en situation där jobbigt och tungt blev psykisk sjukdom? Det finns exempel på ungdomar som söker till psyk för att pojk-/flickvännen gjort slut. *Suck*.
Förklaringen ligger delvis i förvrängd verklighetsuppfattning. En "Cecilia", läsare av Expressen har en "lösning":
"Inför 20 timmars vecka och dubbla lönerna för yrkesgrupper som jobbar med människor för lite lön och många timmar".
I korthet: jobba så lite som möjligt och ge dem mer betalt för denna "insats".
Inte konstigt landet kasar utför.
Kommentarer
Trackback
