Ipse Cogita!

 

Att Sverige står inför utmaningar torde stå klart, för att uttrycka sig milt. Det största problemet för att hitta lösningar är troligen oviljan att problematisera. Några har fastlagt en form av godhetslinje som skall följas. I landet konsensus så gäller då: gilla läget eller p*** off.

 

Den linjen är inte speciellt framgångsrik och har aldrig varit. Om jag i mitt yrke som verksamhetsutvecklare skulle anamma samma koncept så hade ingen utveckling skett över huvud taget. Varför det är en bra linje i ett land får jag inte in i skallen min.

 

Det finns de som inte gillar SD andra har svårt för MP och andra vill inte ta i V ens med tång. Just nu föreligger dock en skillnad, alla oavsett vad man gillar eller inte är välkomna i de politiska salongerna, på nästintill samma villkor. Utom SD då så klart. De har ett brunt förflutet. Att V har ett illrött förflutet är inte lika viktigt. Att Aftonbladet stödde Hitler är en helt annan sak och så vidare. Någon form av likabehandling i frågor som dessa kunde väl vara klädsamt.

 

Men anledning till detta inlägg är att jag plötsligt under nattens timmar, i höjd med vargtimmen, såg ett Sverige utan SD, alltså ett Sverige utan motkrafter. Hur skulle det se ut då? Om samtliga andra partier fick sköta landet utan mothugg var hade vi varit då? Jag har så klart inga svar på det med jag får ändå rysningar.

 

Rysningarna kommer sig av att alla de andra är överens om hur det skall vara, de har till och en överenskommelse som sträcker sig förbi nästa val. Det kan väl inte vara sunt? Motkrafter är önskvärda, nödvändiga och de krävs.

 

Men Sverige har inte förstått att lyssna brett. Doktor Semmelweis kom på att om man tvättade händerna när man gick från obduktion till födelseavdelningen så minskade barnadödligheten. Det tog lång tid innan man fattade att det här var bra.

  "Hans observationer gick emot den dåvarande vetenskapliga inställningen, som var att sjukdomar berodde på en obalans bland de grundläggande "fyra kroppsvätskorna", en teori som kallas dyskrasi. Det hävdades också att även om Semmelweis upptäckter var korrekta skulle det vara för ansträngande att tvätta händerna varje gång man skulle undersöka en gravid kvinna. Läkarna ville heller inte gärna erkänna att de hade orsakat så många dödsfall."

 

Man ville inte lyssna, man var hotad etcetera. Sverige verkar lida av detta Semmelweis-syndrom.

 

Personligen skulle jag vilja se ett system där man röstade i sakfrågor oavsett från vilket parti förslaget kom ifrån. Det finns ju så klart lite hos alla man gillar. Som det är nu måste man ta hela paketet och det finns det väl egentligen ingen som finner smakfullt.

 

Jag är vaken nu.