Ipse Cogita!

 

Det var ju inte så där våldsamt länge sedan som svenska journalister hyllade den arabiska våren. En från public service grät eller halvgrät i medierna, troligen av glädje. Sen gick det som det gick (och som många kloka människor påpekade redan då) och våren blev en smällkall vinter. Det där borde man kanske lära sig något av. Lite mer analys, lite mer hjärna till exempel. Icke sade nicke.

 

Så sent som häromdagarna så gick svenska politiker och journalister in i total extas och utropade: nu vänder det, snart öppnar vi gränserna och så vidare. 100 kändisar hängde på, alltid något att tjäna tänkte de. Och så gick även det som det gick.

 

Nu har det ju hänt förr. Neville Chamberlain kom hem från Tyskland på trettiotalet och viftade glatt med ett papper och konstaterade:

 

"Mina vänner, för den andra gången i vår historien återvänder en brittisk premiärminister från Tyskland och har med sig en fred med ära. Jag tror detta innebär fred i vår tid."

 

Churchill försökte tala om att det var nys. Ingen lyssnade.

 

Vissa vill tro  att världen är på väg åt ett speciellt håll, andra vill se saker på plats  innan de tror.

 

Man skall inte ropa hej ...