Ipse Cogita!

 

Som den intresserade undersåte jag är så försöker jag sätta mig in i olika frågor. Det är idag inte det lättaste. Man måste ständigt kolla vem som säger vad och på vems uppdrag. Kort sagt — det fifflas och friseras så det står härliga till.

 

I min värld så står det klart att nuvarande tillstånd i nationen är ytterst allvarligt och ingen ljusning i sikte. Trots att många försöker påpeka att alla dessa problem finns och förvärras, inom snart sagt alla områden, så tuffar den svenska skutan vidare som om inga farliga isberg finns, allt är lugna vatten. De få som möjligen ser ett isberg här och där förstår inte att 90 % av isberget ligger dolt under ytan. Fler problem lurar i djupet.

 

Nu känns det lite meningslöst att stup i kvarten försöka visa att det är saker på gång som kan sluta riktigt illa. Det känns som det inte är någon nytta med att visa på problem som redan finns och kommer att bli värre.

 

Det som oroar mig allraste som mest är de slitningar som kommer att uppstå mellan olika människor. De finns redan men ännu så länge är de begränsade till vissa områden. Men runt hörnan väntar annat och långt allvarligare.

 

Att väcka svenska politiker och totalitärmedier går inte, det har jag fattat. De kör sitt lilla lopp och de varken kan eller vill ta folks oro på allvar. Frågan är vad jag då gör i min lilla värld. Den frågan sysselsätter mig en hel del just nu.

 

Mitt säkerhetstänk är redan högt. Det kommer nu att skruvas upp ytterligare. Mina trippar runt omkring i Malmö kommer att bli fler, jag vill helt enkelt se mer. Jag kan bara förlita mig på mig själv för att kunna bilda mig en uppfattning.

 

Inte fan kunde jag tro att det här skulle bli min vardag när jag i ungdomen for ut i världen med ett glatt humör och en framtidstro starkare än Karl Alfred.