Ipse Cogita!

 

Jag har inte sett någon djupare analys av vilka som är våra vänner därute i världen. Eller fiender. Numera alltså.  Wallströmskan tycker att det mesta är Israels fel men gör det verkligen Israel till Sveriges fiende? Att ryssen är en besvärlig björn det vet vi men är Putin vår fiende idag? Turkiet som alla stollar vill ha in i EU, är de vår vän? Frau Merkel i Tyskland vill likt oss öppna alla gränser, är hon vår vän? Danmark som inte vill hjälpa oss nu när vi satt oss själva i skiten, är de vår fiende?

 

Listan kan göras lång men den bör göras. Och kommuniceras.

 

Jag tycker vi skall vara vän med de stater som med kraft värnar det västerländska levnadssättet. Vissa andra kan vi tala civiliserat med. De som vill förstöra vårt sätt att leva skall vi hålla kort och borta.

 

Som det är nu så sker en långsam anpassning till länder och religioner vars syn på hur ett anständigt liv skall levas måste anses vidrigt. Då blir de per automatik fienden. Inte nödvändigtvis en fiende som skall bekämpas med vapenmakt, men de skola motas i grind.

 

Hursomhelst, en uppdatering av var vi står, vilka grunder vårt samhälle skall vila på måste göras. Som det är nu är det en förfärande röra som inte leder någonstans. Vi bör inleda en resa mot det mål vi har — en civiliserad stat. För att klara den resan i tider när allt är rätt, eller inget är rätt, så måste vi veta vilka vi kan hålla i handen; vilka vi kan vända ryggen till utan att få en kniv i densamma.

 

Just saying ...