Ipse Cogita!

 

Vi var på en liten sittning igår kväll. Gamla goda vänner med lätt till skratt. Men det blev lite tyngre när helt plötsligt en av kvinnorna i församlingen sa: jag har blivit knivhotad. Tystnad. va’ fan säger du!? Historien i korthet:

 

Paret bor söder om Malmö i en liten idyllisk bydel i Klagshamn. Nära till stan men ändå på landet med höns i trädgården och mysigt som tusan. De grannar som finns ligger nära men är inte så många. Kvinnan i fråga skulle ta bilen till Limhamn för att handla. Mannen var hemma och fixade med brevlådan (han brukar vara på jobbet).

  Hon kör ett tiotal meter ut mot huvudvägen. En sjuttonårig libanes från ett flyktingboende i andra änden av stan bankar på rutan. Han har en tre decimeter lång kniv i näven. Kvinnan vår får panik, slänger i backen och backar mot hemmet. Libanesen följer efter med raska steg, sliter upp dörren och gör ett utfall mot kvinnans hals. Han kräver att få bilen. Nu upptäcker mannen vad som sker och tar minisläggan han har med sig för att fixa med brevlådan; han kastar sig fram när han ser libanesen göra ytterligare ett utfall mot kvinnans hals. Han missar halsen tack och lov.

  Nu blir sjuttonårige libanesen riktigt rädd för han ser en totalt vansinnig svensk man på nära två meter, över hundra kilo tung och med en slägga i näven. Den sjuttonårige libanesen från ett flyktingboende i andra delen av stan tar till flykten. En meter till och jag hade fått honom, sa mannen till oss.

 

Nu drar grannsamverkan igång. Någon säkrar mössan som skitstöveln tappat. Någon hittar kniven. Någon följer efter aset och har kontakt med polisen som kommer och griper eländet.

 

Det var enligt de inblandade ett regelrätt mordförsök. Men nu börjar det klydda lite. Rubriceringen handlar om försök till stöld av bil eller något ditåt. Det där kommer nog att ändras för mordförsök var det. Rättegång följer.

 

Nu skall det bli intressant att se vad en sjuttonårig libanes från ett flyktingboende i andra änden av stan får för straff.

 

Polisen, advokater och andra inblandade har gjort ett mycket bra jobb gällande offrets trauma.

 

Hon mår inte bra.

 

Sånt händer numera även i lugna kvarter. I Malmö. Dagligen. Säkerhetstänket måste höjas. Det vet mina vänner i Klagshamn och nu rustas det. Inga fler minisläggor, nu krävs andra doningar.

 

Det gör ont när det kommer nära.