Skakade i grunden
I Linköping haver man beslutat att en banderoll med ordet "öl" utskivet icke får förekomma. Man hänvisar till den numera vanliga "värdegrunden". Så här går valserna enligt rektorn, en människa med ansvar för att eleverna knallar ut i samhället med en kritisk inställning till dumheter:
"Katedralskolans rektor Britt-Marie Andersson tycker att det är tråkigt att eleverna känner sig motarbetade men att de inte kan tillåta traditioner som går emot värdegrunden.
– Vi har fått riktlinjer om att det inte får förekomma banderoller med förtryck eller alkoholbudskap. Något sådant skulle också gå emot skolans värdegrund, sådana traditioner kan vi inte ha och vi kan inte göra reklam för alkohol. Om de känner sig motarbetade så får de göra det, vi tänker på deras hälsa och framtid."
– Vi har fått riktlinjer om att det inte får förekomma banderoller med förtryck eller alkoholbudskap. Något sådant skulle också gå emot skolans värdegrund, sådana traditioner kan vi inte ha och vi kan inte göra reklam för alkohol. Om de känner sig motarbetade så får de göra det, vi tänker på deras hälsa och framtid."
Skulle vara intressant att se dessa "riktlinjer". Och vad menas i så fall med förtryck. I dagens samhälle tolkas det mesta som något åt förtryckarhållet (kom ihåg Fritiof Nilssons: Om man skriver något om en synål är det alltid någon enögd jävel som känner sig träffad). Och den där värdegrunden som skolan har. Kan man få slå ett getöga på den? Den är troligen ytterst enkel att krossa.
Som vanligt numera så får man tycka vad man vill men ingen kommer att lyssna; maktens folk kör helt enkelt över de utan muskler. Allraste som sist så kommer det — de månar om kidsens hälsa och framtid.
Hur i hela fridens namn ett litet "öl" kan påverka deras hälsa och framtid vet nog bara knasstolpskottet Britt-Marie Andersson, rektorn. Hon verkar ha varit igång förr (SR):
Förutom detta så kan det konstateras att humor är ett okänt begrepp i Linköpings skolor.
Nu skall det bli intressant att se hur ungdomarna gör. Är det lite stake i dem så resonerar de som så: vi har gått ut skolan, vi är nu fria själar och rektorn och hennes medlöpande anhang kan, på dagens svenska, PISS OF!
Skolan har en lång väg att vandra och med rektorer som Anderssonskan så hinner både jag, barnet mitt och sonsonen dö. Av åldersskäl.
Kommentarer
Trackback
