Ipse Cogita!

Gerald Lindberg

 

I nyheteridag fortsätter de något absurda turerna kring ett litet bageri, Ingeborgs. Att facket skulle kunna lägga sig i ett företags sätt att bedriva sin verksamhet till den grad att man bestämmer hur man vill anställa folk eller inte, finner jag otänkbart, åtminstone i högre instanser.

 

Nu är det väl inte riktigt det som bekymrar mig. Jag reagerar så klart på tonläget hos pampar som herr Lindberg. Det framgår tydligt att det är han som beslutat om en stämning på 650.000 kronor. Men, inte minst i videon nederst i artikeln, blir det tydligt att herr Lindberg inte är insatt i själva frågan och dessutom bryr han sig inte det bittersta om vad någon tycker.

 

Frågan blir ju då hur i hela fridens namn han kan fatta beslut; han vet inget om något och han bryr sig inte om vad alla andra säger.

 

Men så slår det mig — det är så pampar alltid gjort. Allt får sin förklaring.

 

Min egen erfarenhet av facket genom mitt yrkesliv är väldigt klar; de är stridbara när det gäller skitfrågor, troligen för att de begriper dessa, men i de stora, tunga och viktiga frågorna när motståndarna har med sig det tunga gardet, viker man sig likt lealösa daggmaskar.

 

Hela landet behöver genomgå någon form av rening. Det behöver städas rejält på många håll. Bland de som skall genomgå hård tvagning finns facket, denna egosolidariska skara av pampar.

 

Läs gärna Uvell också. Där beskrivs hur spelet sköts och vilken liten kompetens det finns hos facket. Facket är inte Stasi; men deras metoder är stasi-liknande.