Ipse Cogita!

 

SR skriver lite om problemet med lärarna. Det är ont om dem och dessutom skall alla ha en legitimation (som kan dröja i åtta månader hur tusan nu det är möjligt). Om man fått sin lärarexamen så är det väl bara och printa ut legget.

 

Nästa fråga, som är viktigare, är varför det skall finnas en lärarlegitimation. Skulle den i sig göra att man per automatik blir en bra lärare? Självfallet inte. Det finns legitimerade lärare som är totala katastrofer likaväl som det finns människor utan någon lärarutbildning alls som är glimrande. Man har så klart tänkt fel. Igen.

 

Men det här upprör mig: "Det är viktigt att det inte är alldeles för lätt att bli lärare, utan de som blir lärare ska vara duktiga och engagerade för att möta våra barn."

Det är Fridolinaren som är i farten. I en mening lyckas han dels ge legitimationssvängen (duktiga och engagerade) en känga, dels lyckas han nedvärdera yrket å det grövsta och då tänker jag på "alldeles för lätt ...".

 

Alldeles för lätt antyder att det inte skall vara så djäkla svårt heller. Det måste väl för tusan hakar vara tvärt om. Om man lullar runt och ger folk ett intryck av att det skall vara lätt så blir det väldigt svårt att motivera första delen i nästa uttalande (som svar på frågan): Men vad är det viktigaste för att fler ska vilja bli lärare?:

 

"Det är lönen och arbetsmiljön".

 

Vad han säger till de som vill bli lärare framöver är: Du får bra lön och arbetsmiljön är kalas. Om du är duktig och engagerad så är det ett plus. Huruvida du är lämplig och har tillräcklig kompetens lämnar vi därhän.

 

Om man som första punkt över viktiga saker i jobbet nämner lönen då har man inte kollat någon forskning alls inom området och man har en ytterst skev människosyn.

 

Men det är ju politiker som, som vanligt, rör till det.

 

För övrigt anser jag att skolan skall utvecklas av duktiga, kompetenta och engagerade människor inom professionen — absolut inte av politiker!