Suckarnas dag
Ibland undrar jag hur folk tänker, om de tänker. En som inte tänker men som ändå vet är denna lady:
Hon tycks veta mycket som jag inte vet. Hon vet att "de extrema vädren har ökat rekordartat" och hur hon kan veta det när det inte går att påvisa är mig en gåta. Och att skriva så här om Sverige, som verkligen är klimatvänligt så det förslår, tangerar ljug:
"Visst är det bra att även Sverige kan bistå med katastrofhjälp, men den största gåvan vore en tuffare svensk attityd i klimatfrågan. Vi kan inte bara skicka bistånd. Vi måste visa att det går att leva klimatvänligt med tydliga svenska klimatmål, fler kollektiva transporter och mer förnybar energi."
Sen har vi barnens försvarare som inte ser några gränser alls:
Vad GW sa i programmet var att ibland har man inget alternativ när allt går snett. Lagar skall följas och när de bryts så måste något göras. Situationer kan uppstå när det inte blir riktigt som man hoppas. Konflikter eskalerar och då hinner man inte sätta sig i långa förhandlingar och komma på smarta lösningar. Man vet inte heller huruvida barnet kan skada sig eller andra om man inte ingriper.
Det bekymrar dock icke vissa, de har lösningar på det dilemmat också. Man kan till exempel:
"Psykologen Bo Hejlskov Elvén tillhör dem som menar att vakterna använde helt fel metod vid ingripandet. De borde ha låtit nioåringen löpa i stället för att hålla fast. [...] Istället för att säga nu ska du stanna här hade jag sagt "ska vi gå och äta en hamburgare".
Det är Rädda Barnen som går i taket. Med företrädare som de som uttalar sig från den organisationen behöver inte barnen vara rädda alls.
Det blir suckarnas dag redan från morgonkulan.
Kommentarer
Trackback
