Ipse Cogita!

Idag har jag lyssnat lite då och då på folk som uttalat sig om kvinnans situation i Sverige. Någon sa att de är förtryckta. I mitt långa yrkesliv har jag bara träffat kvinnor som lyckats särdeles väl. I det privata är väl kvinnor och män samma goda kålsupare — ömsom vin, ömsom vatten.

 

Men de kvinnor, i Sverige, som tycker att de är offer för någon form av strukturer, kunde väl förtydliga sig lite, vara lite mer konkreta. Vad exakt kan ni inte göra, åstadkomma?

 

Som sagt, jag fattar intet.