Ipse Cogita!

 

Finland ligger oss varmt om hjärtat, speciellt mitt. Det är i högsta grad ett broderland. Men Wallströmskan kör på med sitt förakt, nu även för ett demokratiskt land — tillika grannland. Jag låter Ingemo Lindroos få beskriva:

 

"Det var märkliga arrangemang som präglade utrikesminister Timo Soinis första officiella besök i Stockholm. Ingen presskoferens ordnades och pressen inbjöds att enbart ta en bild på ministerkollegorna som skakade hand."
"Mötet hölls inte i någon av Stockholms otaliga representationsbyggnader som finns att tillgå. I stället hade det rafsats ihop till ett snabbt möte på ett hotell invid Arlanda. [...] Wallströms pressekreterare meddelade redan från början att det inte "finns tid" för frågor till ministern. [...] Det är nämligen inte så här det brukar gå till. Sverige är av tradition Finlands viktigaste samarbetspartner i utrikespolitiken. När utrikesministerkollegor träffas första gången officiellt, även om de kommer från olika politiska läger, brukar det vara helt andra tongångar.
Jämför när Alexander Stubb blev utnämnd till utrikesminister i april 2008 - Carl Bildt kom till Helsingfors och träffade honom bara ett par timmar efter att Stubb hade utnämnts ... [...] Men en minister kan på andra sätt, till exempel genom ett minimalt välkomnande under ett statsbesök, markera att desto mera värme inte kommer att finnas i den av tradition så viktiga relationen mellan Finland och Sverige."

 

Att Wallströmskans fasoner, väl kända från hennes EU-tid, nu även visas för öppen ridå även i Sverige är skönt. Hon är helt enkelt inte vuxen uppgiften och hon skulle, om allt sköttes rätt, förpassas till en lämplig reträttpost på Bali eller så.

 

Att Sverige nu uppträder oanständigt även när det gäller ett så viktigt land som Finland visar bara att vi nu hamnat i sällskap med diktatoriska typer som Idi Amin och liknande. De älskade att uppträda utan hyfs, de fick liksom näring av det.

 

Så ock Wallströmskan.