Ipse Cogita!

 

Damfotbollen har problem som vi vet. De har problem med det mesta. Det skall inte heta damfotboll, det är alltid någon annans fel, kramp i såväl vader som självkänsla och klagomålen på det mesta får mig att tro att alla kommer från gnällbältet. Innan det var allvar så var kaxigheten stor. Nu? Platt fall. Glädje? Inte en chans, gnället är deras riktmärke.

 

När det gäller U21:s unga killar så är det annorlunda. Alla ställer upp för alla, glädjen är påtaglig, humor, djävlar anamma är adelsmärket och de levererar. Om och om igen.

 

Vem som får min tittartid är självklart.

 

Män 1 — kvinnor 0.

 

Det är lite som i verkliga livet. Feminister och deras medlöpare gnäller på allt, påstår alltid att det är andras fel, humor saknas och självbilden är falsk. Allt emedan klokt folk försöker göra sitt bästa och knalla vidare i livet.

 

Det riktiga livet.