Också en sanning

 
Alla som gormar om hur rasistisk svensken är borde väl ta en liten titt på den här artikeln i AB. Zeliha beskriver hur andra än svenskar förpestar hennes tillvaro. Ord och inga visor. Ett litet smakprov:
 
"En gång i tiden rymde jag, livrädd från min barndoms imamer i forna hemlandet. Några av dem kontrollerade stenhårt flickorna i byn. Äldre flickor fick inte passera över torget i byn utan fick smyga och ta omvägar och göra sig “osynliga”.
  Den skuggan förföljde mig och i Sverige försökte jag få lugn och ro. Men i Uppsala, dit jag först kom, fortsatte mitt liv att kontrolleras av mina landsmän och jag flydde från skuggan till Stockholm och hamnade i Rinkeby. Även där förföljdes jag av ”skuggan” och jag befinner mig nu Husby. Här finns alla ”skuggor” man kan tänka sig och jag har inte heller här rätt till ett öppet självständigt liv utan är ständigt påpassad."
 
Men svenska politiker envisas med att jaga hederliga svenskar och klassa i princip hela folket som rasister eller något annat ondskefullt. Det blir väl så när man aldrig knallar runt i de delar av landet där problemen är väl synliga.
 
Jag, som tar min månatliga tripp till Rosengård, ser annat. Jag ser sånt jag helst skulle vilja slippa. Jag får dessutom hånfulla kommentarer från små skitstövlar som betraktar Rosengård som sitt område.
 
Svenska politiker och journalister är inte där. De sitter bakom datorn och fantiserar. Sen åker de hem till sina ytterst svenska områden.
 
 
Och alla ni som kallar er feminister. Under vilka stenar gömmer ni er? Inte f...n står ni upp och hjälper Zeliha och hennes systrar.
 
Konklusion: politiker, journalister och feminister är inte till att lita på när the going gets tough.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0