Ibland blir jag skogstokig

 
Först går mina tankar till Lisas nära och kära. Smärtan som det innebär att förlora sitt barn går inte ens att föreställa sig. Livet måste på något sätt ta slut. Inga ljus alls i tunneln. Jag känner med dessa människor och låter dem hantera detta själva och efter bästa förmåga.
 
Skogstokigheten kommer av att våra medier så klart skitar ner sig rejält även denna gång. Vissa tycks mena att polisen skall ge dem mer information än de faktiskt kan. Polisen skall sköta sitt jobb. Medierna skall inte få för sig att de har rätt till mer information än polisen vill släppa. Skulle medierna få råda skulle troligen inte en enda person kunna fällas för något brott. Alla bevis skulle medierna förstöra.
 
Rent historiskt så vet vi hur illa det kan gå. Sture Bergwalls fall räcker väl som bevis på mediernas inkompetens.
 
Men det som gör att jag vill hämta hagelbocken är när polisen måste vädja till medierna att inte knalla in i anhörigas trädgård i syfte att få en kommentar. Det borde vara fullt tillåtet att avföra skott mot dylika kräk.
 
För övrigt tycker jag, med tanke på den brottsliga utvecklingen, att hederligt folk skall få beväpna sig.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0