Ipse Cogita!

 

Vi är ju några stycken som ser världen i ett annat ljus än våra politiker och medier. Inte nog med att det skakigt i vårt närområde, det är stora krigiska förändringar på gång lite längre bort. IS har den förmågan att dels slåss i sitt eget närområde, dels har de sedan länge planterat folk inom andra länders territorier och kan inifrån det landet slå till. Det är det stora nya och det gott folk är, för att uttrycka sig milt, genuint obehagligt.

 

Det blir en djävla rävsax om, eller kanske när, den slår till.

 

Det blir således särdeles viktigt att värna sina egna gränser och se till att ingen rutten frukt smugglas in; ej heller kan vi tveka att sortera ut redan inkommen rutten frukt.

 

Att tro att vi skall klara oss med feministisk utrikespolitik och en massa annat hokus pokus är att, verkligen, utsätta framtida generationer för en pyramidal risk. De brukar ju alltid tala om framtida generationer så det kanske skulle kunna vara på sin plats att ta in denna riskfaktor i kalkylerna.

 

Till detta krävs fingerspitzengefühl — en egenskap som vi inte precis kan anklaga våra makthavare och deras polare inom pressen att ha. Med fingertoppskänsla menar jag att hitta rätt i åtgärderna; för vi får så klart aldrig glömma alla våra invandrare som de facto gör Sverige till ett bättre land — jag talar om rötäggen.

 

I vårt land har vi ingen som helst militär förmåga kvar (det är det som behövs) och viljan att rätta till det misstaget är klen. Det gamla uttrycket, som man bäddar får man ligga, får en ny kuslig innebörd.

 

Men varför lyssna på mig; läs själv vad folk säger som har detta som heltidsjobb (AB).

 

För övrigt är det en god idé att planera för fred i krigstid och att förbereda sig för krig i fredstid. Det visste redan Sun Tzu på sin tid.