Ipse Cogita!

 

Regnérskan tror sig veta hur äldre skall få det bättre. Innan vi kommer till det skall vi veta att äldre i Sverige rent generellt mår bra. När jag jobbade som utvecklingskonsult inom äldreomsorgen, över hela landet, så fick jag så klart även följa med hur det ser ut utomlands. Sverige i topp överallt. Enda problemet var att få pensionärer till intervjuer för att utröna hur de ser på livet som äldre. De hade inte tid!

 

Men Åsa är ute och cyklar för hon tror att problemet är personaltäthet. Hon tror också att äldreboende skall finnas på ett plan för att det skall fungera bra. Inte en siffra rätt vill jag påstå.

 

Jag har jobbat med många äldreboenden där personaltätheten varit klen och på flera olika plan (inte bara bottenplan). När man sakta men säkert tillsammans analyserar hur man kan jobba annorlunda så går det alldeles utmärkt. Trots planen, trots lite väl kort om personal.

 

Men sossar tror att man kan slänga in lite folk lite hip som hap. Deras taktik slutar alltid med att det blir så mycket folk att de är i vägen för varandra. Sen har de en annan liten egenhet, sossarna, som stör. Arbetslagstiftning och andra hindrande fjönterier. Jag vet inte hur många gånger genom åren jag sett hur facket sabbat riktigt kloka lösningar.

 

På ett ställe kunde personalen nästintill fördubblas via frivilliga insatser från Röda Korset, skolor med flera. Stopp och belägg sa facket. Ingen skall in och pilla på vårt område. Någon sa: "men vänta nu. Vi hinner ju inte göra vissa saker så det är väl bra om frivilligt folk till exempel kan ta de äldre på en lite promenad eller så". Svaret blev från de totalitära: "om inte vi gör det med anställd personal så skall ingen göra det".

 

Att de äldre fick lida är för dylikt folk totalt ointressant.

 

Men visst går det att fixa utan att överanställa. Jag vet. Jag har sett det i verkliga livet. Det som främst krävs är en chef värd namnet och tillika en orädd typ. De finns, tro mig.