Yttrandefrihet och god smak
Min uppfattning är att yttrandefriheten är total. Säg vad du vill så länge du inte hotar folk med våld eller död. Då måste saker och ting utredas för att se om brott föreligger. Om du anser att katoliker är hycklare eller om du tycker att islam är skit, att feminister är avkommor från dårar, att övervakningsstollarna för oss ner i avgrunden, så skall du så klart ha rätten att säga det utan att riskera både liv och lem.
Vi skall dock se hur våra politiker, inte minst i EU, hanterar den yttrandefrihet som de så hårt värnar om. Det finns väl inte så väldigt många som tror att dessa människor och svansen av medierna i praktiken står upp för yttrandefriheten.
Sen har vi det här med den goda smaken. Vad är egentligen vitsen med att håna folk med avvikande uppfattning? Att islam är en djupt problematisk religion, speciellt i dess mera extrema form, torde stå klart (jag gillar inte religioner över huvud taget). Folk blir djupt upprörda över att ett antal teckningar inte får ritas, men vi blir också djupt upprörda när måltavlorna för teckningarna bränner flaggor i protest med att teckningarna visas.
Yttrandefriheten skall vara total, inga inskränkningar där inte, men lite allmänt vett och etikett kunde man väl ändå få önska.
Kommentarer
Trackback
