Ipse Cogita!

 

Svensk tv visar program om folk som gör avvikande ting. Inget revolutionerande utan man tog sitt pick och pack och kidsen och seglade runt på klotet vårt. I åtta år. Andra gjorde annat men i samma härad.

 

Herr Gustavsson gillar inte tilltaget. Han är så förbannad att hans tinningkärl bultar (de spricker säkert snart). Han skriver band annat: "Svenska barn tröttnar på bananer i Karibien. Eller: Syriska barn slukas av djupet i Medelhavet [...] Det här kan knappats lastas tv-seriens familjer. De gör vad de gör för att de har resurser och för att ingen stoppar dem [...] För övrigt var 350 000 flyktingar i fjol tillräckligt desperata för att ge sig ut på diverse hav."

Herr Gustavsson tillhör den totalitära människans kärntrupp. Han inte bara ogillar, skarpt, tilltaget att göra någonting som folk vill — om han kunde skulle han stoppa dem. Att dessa avskyvärda människor själva bekostar sina äventyr bekymrar inte Gustavsson. Om han hade makten så skulle han gladeligen styra och ställa i folks liv ända in i sovgemaket.

 

Människor med en kontroll-läggning som hans måste betraktas som skadade. Det finns säkert bra diagnoser men totalitär förälskelse räcker.

 

Jag nyper mig i armen för att se om jag är på plats och vaken och när det jakande svaret kommer inser jag att Gustavssoner av olika sort vandrar omkring fritt i samhället.

 

De borde spärras in eller märkas tydligt, sydväst?, så att vi kan gömma oss eller beväpna oss och försvara oss mot deras vilja att styra över allt och alla.

 

Han hade nog en taskig uppväxt, den onde Gustavsson.