Ipse Cogita!

 

Marika är journalisten som vågade och försökte komma med en hel del avvikande åsikter gällande hur Sveriges olika politiker och mediafolk tacklar diverse frågor. Hon har en sparsamt uppdaterad blogg men icke desto mindre ytterst läsvärd.

 

Hon funderar, vänder och vrider på frågor och hon är inte rädd. Men hon är mycket ärlig och mycket realistisk. Jag nämnde väl att hon av övriga svenska medier satts i kylans skåp; hon utbildar sig nu till ingenjör, hennes ifrågasättande passade inte riktigt in i de svenska medierna mall.

 

Det är alltså samma svenska medier som nu knäcker ryggarna för att betona vikten av yttrandefrihet. Dessa hycklarnas hycklare. Här får ni Maritas sätt att resonera just nu:

 

"2007 utsattes Nerikes Allehanda för hot efter att ha publicerat en av Vilks Muhammedbilder. Jag arbetade då på Corren, och argumenterade internt för att vi skulle publicera samma bild i en solidaritetsaktion med Nerikes Allehanda. Min tanke var att om alla svenska tidningar gjorde samma sak skulle de hotfulla islamisterna till slut tvingas ge upp – de kan ju knappast hota varenda tidning varje dag (man kan säga att jag förfäktade den närapå socialistiska idén om kollektivets makt; tillsammans står vi starka, ni vet).
Jag fick inget gehör för mina tankar. ”Vi ska inte kränka”, var den utbredda övertygelsen, och jag talade för döva öron när jag hävdade att det är en rasistisk tankegång att utgå från att människor med annan bakgrund än svensk och annan religion än kristen är sämre rustade att ta en kränkning.

I dag är läget annorlunda. Som fristående bloggare, utan ett medieföretags ekonomiska och personella resurser i ryggen, skulle jag inte ta risken att publicera Muhammedkarikatyrer. Jag har analyserat, kanske mer än de flesta, vilka personliga uppoffringar jag är beredd att göra för det fria ordet. Jag har sagt upp mig från en fast anställning, jag har lämnat journalistyrket, jag har sänkt mina inkomster och börjat utbilda mig till ingenjör – allt för att få uttrycka de åsikter och tankar som jag inte fick uttrycka som journalist. Men jag har tre minderåriga barn och vill inte riskera att göra dem moderlösa för principen att allt får ifrågasättas och smädas. Därför blir det inga Muhammedkarikatyrer här på bloggen. Så futtig är jag.

Samtidigt visar mina erfarenheter att hoten mot det fria ordet finns på många nivåer. Den som utmanar de islamistiska fundamentalisterna riskerar som vi vet att utsättas för fatwa, mord och terror. Men den som utmanar andra ”heligförklarade” ideologier i Sverige riskerar att utsättas för icke livshotande, men ändå kännbara sanktioner. Man kan till exempel åtalas och dömas för hets mot folkgrupp.
Je suis Dan Park.
Je suis Henrik Rönnquist.
Eller man kan bli av med jobb, göras till persona non grata och frysas ut ur det offentliga samtalet.
Je suis Marcus Birro.
Je suis Gunnar Sandelin.
Je suis Pär Ström.
Je suis Ingrid Carlqvist.
Je suis Karl-Olov Arnstberg.
Je suis Jan Tullberg.
Med flera...

Jag ska sluta nu, för jag tror att man tänker klarast och klokast kring viktiga saker som yttrandefrihet och åsiktsfrihet när man inte är chockad och upprörd. Jag har genom åren skrivit många texter på temat, eftersom jag är rädd att det fria ordet och tankefriheten hotas av många saker: inte alls bara fundamentalistisk islamism, utan också sådant som konsensuskultur, konformism, åsiktskorridor, debatten om ”näthat”, kränkthetskultur och postmarxistisk identitetspolitik, för att nämna några faktorer. Ett exempel är min Neotext om ”värdegrundsdemokratin”."

Ni ser var jag "fetat". Nu måste vi alla förstå, att om inte folk med resurser, muskler, ställer upp för yttrandefriheten fullt ut, hur ända in i fågelsången skall då vi vanliga kunna göra det.

 

Det är i detta läge det också blir farligt. Ingen ställer upp, de som gör det blir hånade och utfrusna och betraktade som fascist-nazister, ingen lyssnar, makten lierar sig med medierna i en rödgrönbrunrosa röra, munkavle sätts på på alla oliktänkande och så vidare i all framtid.

 

Tills slut kommer människor att ta saken i egna händer och då, gott folk,  ligger vi alla pyrt till.

 

Jag är en stor beundrare av Marika och skulle hon läsa detta så skall hon veta att jag saknar hennes skarpa penna, hennes mod och speciellt gillar jag att hon bryter med det mediala eländet och gör något vettigt av livet sitt.

 

Marika, jag lyfter min hatt och bugar mig. En människa med resning förtjänar all respekt och alla ni andra, med era krökta ryggar, förtjänar förakt.