Ipse Cogita!

 

I början av februari startade jag en liten statistikgrejsing. Det handlar om vilka som numera är artiga. Det kan vara att tacka för att man håller upp en dörr, ler som tack för att man gjort en handling i vänlighetens anda, höjer en hand i trafiken och så vidare. Kort sagt, en reaktion som tack för något jag gjort för att vara både vänlig och artig.

 

Eftersom jag inte tänker röra mig ute bland folk mer i februari så kan jag nu presentera statistiken. Alla, män, kvinnor och ungdomar/barn är rubrikerna.

 

Alla: 37 situtioner tycker jag skulle föranleda en liten gest. 16 personer tackade inte. Det blir i runda slängar: 43 %. Klent tycker jag. Men sen finns det skillnader mellan grupperna. Jag börjar med ungdomar/barnen: det fanns bara 2 situationer där det kunde finnas en möjlighet till reaktion. 1 tjej i femtonårsåldern var nollställd; 1 kille i sjuårsåldern vinkade glatt och skrek tack. Heder åt den pågen. I denna lilla grupp blev utfallet fifty, fifty.

 

Män: 18 tillfällen och 4 tackade inte. Det blir 22 %. 78 % hade den goda smaken att synliggöra mig.

Kvinnor: 17 tillfällen och 11 tackade inte. Det blir 65 %. 35 % orkade glädja mig.

 

Slutsats efter en månad (tänker hålla på i tre): svenskens artighet är på väg utför. Kvinnor är extremt mycket sämre än män.

 

Jag anade lite att det skulle vara så här.