Ipse Cogita!

 

Man skall så klart inte dra alltför stora och långtgående slutsatser utifrån IKEA-dådet. Det märks också på rapporteringen, man är försiktig med terroranklagelser och liknande. Det är nog klokt.

 

Men vi får inte gå i fällan och invagga folk i en falsk säkerhet. Som alla vet så har det exploderat saker i Malmö inte mindre än trettio gånger sedan starten av året. Skjutningar sker veckovis och bilar brinner dagligen. Det är ett nytt Malmö, ett nytt Sverige. Våldsamheterna har dessutom ökat sedan länge men politiker och medierna har lindat in det hela i alltför mjuk bomull.

 

Jag har ökat min personliga vakenhet. Det började för mer än tio år sedan. Ett par idioter i centrala Malmö dundrade med en BMW på en kvinna med barnvagn på en trottoar i centrala Malmö. Bakifrån. Sedan dess går jag alltid på den del av trottoaren där jag går mot trafiken så att jag ser bilarna.

 

För ännu längre sedan satt hustrun och jag och tittade på Bron över floden Kwai. Ungarna sov i sina sovrum. När vi skulle gå och lägga oss visade det sig att någon smugit in och stulit smycken och kontanter. Vi bor på 120 kvadratmeter. Sedan dess är det låst utom i det rum vi är i, vi går inte till framsidan och pillar med trädgården utan att låsa på baksidan. Och vice versa.

 

Numera har jag ökad vaksamhet hela tiden. Jag går inte hemifrån utan att ha full koll på omgivningen. Jag har samma koll när jag kommer hem. Jag vet hela tiden vad som sker i mitt närområde när jag rör mig utanför hemmet. Såväl här som utomlands. Jag har dessutom alltid en viss koll på hur omgivningarna ser ut på längre håll.

 

Jag är aldrig rädd, jag uppträder aldrig undvikande (det älskar slöddret) och till och med när jag besöker Rosengård så går jag med högt huvud och självsäker gång.

 

Nu kan det tyckas att detta är en inskränkning i livet. Det är det inte. Det är numera fullt normalt för mig och inget jobbigt alls. Tvärtom, numera ser jag saker som jag för många år sedan missade. Jag menar alltså positiva saker. Vad händer där borta? Aha, en spontan stå-upp-are. Kul. Men idag går femtio procent och glor i sina smart-telefoner och vet inte ett dugg vad som sker.

 

Nu hjälper så klart detta bara delvis. Vid riktigt vidriga dåd är man troligen chanslös. Men jag tror att alla måste vara lite mer vaksamma. Man behöver inte vara naiv. En god vän fick häromåret för sig att stanna vid vägkanten och hjälpa en med motorhaveri. Det gick illa.

 

Jag har själv varit utsatt för samma sak men i centrala Malmö. En man kom fram och hade problem. Jag vevade ner (nåja det sker elektriskt) rutan två centimeter och frågade vad han hade för problem. Växeln i drive-läget. Efter två sekunder börjar han rycka i den låsta dörren. Jag gasar och hej då! Lätt som en plätt.

 

Folk gör som de vill men jag tänker inte bjuda in till brott mot mig och de mina.

 

Så är det bara.

 

Jag har dessutom alltid med mig, jag menar alltid: "pepparspray" mini, kobutan, ficklampa mini med strobe-läge, visselpipa (med extremt hög decibel) och fällkniv (en sådan har jag haft sedan jag var tretton).

 

Jag är alltså en kostymnisse men jag har det här i fickorna — alltid.

 

Vid lite längre utflykter har jag dessutom min EDC. Där finns det mesta.