Ipse Cogita!

 

Jag skulle göra lite affärer med en bank utomlands. De ville gärna ha en kopia på en id-handling innan de började föra över pengar till mig. Jag tar passet tänkte jag. Det var då jag upptäckte att det gått ut, i maj.

 

Det blev till att stolpa iväg till polisen. 34 nummer före. Bådade inte gott. Men haver man sett, det gick på mindre än en timme. Riktigt snyggt jobbat. Detta var i förrgår. Idag kom sms:et från polisen. Ditt pass är klart för avhämtning. Det var inte illa pinkat. Heders.

 

När man ändå sitter där och slöar så måste man sysselsätta sig med något vettigt. Det första jag gjorde var att försöka få kläm på hur lång tid det tog för de andra att få sina pass. Från det att numret plingar till tills de går ut ur båset. Det tog 10 minuter. Det var fyra luckor som sysslade med pass. Jag insåg att det här skulle ta tid. Att det bara tog en timme i stället för närmare två berodde på att den manlige konstapel i den ena luckan hade en helt annan fart än de andra.

 

När det var min tur så hade jag lyckan att få just denne trevlige gentleman. Det tog tre minuter och då hann vi med en hel del allmänt snack också. Undrar om de har samma lön.

 

Sen kan man ju undra varför 80 % av de som sitter och väntar måste gorma i sina mobiler. Det kan inte vara något viktigt. Jag vet så klart inte om samtalen är oviktiga eftersom jag inte begriper alla språken. Men en talade med en annan och hade en lång konversation om var han var, vad han tänkte göra sen och en massa annat tjafs.

 

Nu kan man ju tycka att det står var och en fritt att göra som man vill, tala med vem man vill om vad som helst. Allt det där äger sin riktighet men lite hänsyn till omgivningen kunde man väl få begära. Eller åtminstone önska sig.

 

Nytt pass från en mycket effektiv polis blev det i alla fall. Det blir till att buga sig.