Från Södermalm till Malmö kåkstad
När jag hade gäster från huvudstaden härförleden kunde jag inte låta bli att visa dem det Malmö jag avskyr. Gästerna kommer från Södermalm och är människor med humanismen inympad i blodet. Men den här delen av Malmö fick dem att hicka till. Ser det ut så här! Det är inte värdigt.
Min faster som jag körde till banken idag fick samma guidade tur. Hon bor i utkanten av Malmö. I mitt karthuvud utanför. Hon sitter hemma och flämtar av ilska — hur kan vi tillåta detta? Hur skall det bli på vintern?
Så har det blivit. Ingen verkar gilla läget, läget kvarstår och kåkstaden blir större för varje dag. Politikerna har gett upp, myndigheterna likaså. Till och med de som skall se till att brandskyddet är okey har försvunnit. De är väl på krogen och kollar nödutgångar. De sanitära förhållanden är riktigt under isen (finns inte). Bajamajor funger inte alls eftersom de aldrig används. Kyrkogården vid sidan av tomten är nu toalett. Kyrkan är väck, bråkar troligen internt — det brukar de göra.
De "goda" ojar sig över att jag beklagar mig. De tycker jag är en riktigt obehaglig typ. Jag drar slutsatsen att de gillar lägret och läget. Varför annars skälla på mig.
För övrigt har Malmös problem med råttor blivit så stort att det knappt är hanterbart, även i kåkstaden. Men det tror jag miljövännerna har ordnat. Vi har numera bruna tunnor med matavfall som står och stinker i värmen. Över hela stan. Gatukontoret i stan rekommenderar fastighetsägarna att ta tunnorna och spola av matavfallet som läckt (gärna på gräsmattan). Säg den råtta som inte gillar sånt. (Nej, jag använder så klart inte den tunnan!). Ohygieniskt.
Värdigt? Så fan heller!
Kommentarer
Trackback
