Lång väg bakåt innan det går framåt
Det börjar bli meningslöst för mig att kommentera svensk politik. Det är för mycket totalitära lösningar på snart sagt alla plan. Det är så klart värst när de rödgröna(rosa) får fritt spelrum. De visar verkligen sin avsky för att låta folk vara fria från regleringar. MP är som vanligt värst och det måste vimla av MP:are som är djupt besvikna på MP:s verkliga människosyn. Är de inte besvikna på det så måste de vara totalt vansinniga på alla MP:s svek, inte minst i debatten om övervakningen. Där ångar MP på och bryter vallöften så det ryker om’et.
Att alliansen numera måste räknas in i den rödgrönrosa gruppen har jag fattat sedan länge. Det innebär med andra ord att Sverige har en fasansfullt lång väg att vandra om det skall ske något vettigt. Alla tycker lika om allt alltid. Friheten är mycket markant kringskuren; i vissa fall bortraderad.
Att jag samtidigt läser F.A. Hayeks Frihetens grundvalar gör inte saken bättre. Han sa bland annat:
"Den största faran i dag är att man, när ett mål väl uppfattas som legitimt, förutsätter att även medel som strider mot frihetens principer kan utnyttjas fullt legitimt."
Han skrev det redan 1959 och nu är vi där och har varit länge.
Att vi sen har en journalistkår som inte gör sitt jobb (det finns vissa ljusningar dock) gör att vår så kallade tredje statsmakt inte ens existerar längre, den lever alltför tätt på makten, i symbios. Egentligen är det en skandal av pyramidala dimensioner; de utnyttjar sin makt på ett sätt som i allra högstaste grad är totalitär.
Mörka tider.
Kommentarer
Trackback
