Det är skillnad på folk
Mikael Wiehe är stolt över Leninpriset. Den stoltheten finns alltså nu 2015. Björn Afzelius var av annat slag, annan kaliber. Han var ingen megafon som snackade i offentligheten i onödan om sin övertygelse. Tvärtom.
När folket på Kuba behövde pengar till att trycka de mänskliga rättigheterna i stor text, det fanns inga glasögon att få tag på, då stoppade han helt sonika dollar i gitarren, smugglade stålarna förbi tullen och överlämnade pengarna. Handling på direkten.
Senare i livet skrev han en bok där han skrev om sin besvikelse på Kuba. En diktatur har ersatts av en annan sa han. Det var inte riktigt hans grej. Han ändrade åsikt på grund av vad som de facto hände. Andra håller fast vid skit ända in i kaklet.
Jag vet åtminstone vilka jag sätter högst.
Kommentarer
Trackback
