Ipse Cogita!

 

Det närmar sig val. Det borde vara ett viktigt sådant men de stora tunga frågorna lyser med sin frånvaro. Politikerna agerar utifrån en mycket snäv horisont. Här tjafsar F! på sitt håll med löjliga tilltag. Alla partier har för övrigt hamnat i skitfrågeträsket. En fråga har dykt upp som starkt kommer att beröra oss alla och den gäller vår ekonomi. Men den frågan dansade inte ens en sommar.

 

I Sverige klagar man ibland på att USA bara har två partier att räkna med. Klen demokrati tycker vissa. Men motsättningarna mellan demokrater och republikaner är långt större än motsättningarna i vårt land, mellan våra partier.

 

Hos oss är de flesta överens och i realiteten finns det bara tre fraktioner:

1) MP, F! och V. Det vill säga de mest totalitära partier man kan tänka sig som inte vill annat än att ta makten över våra liv på alla plan. Så långt vänsterut man kan komma således och de med mest förakt för människor.

2) Sen har vi resten och de kan sägas ligga lite höger ut på vänsterskalan. Om dessa kan man bara säga att de är så lika i sin syn på sakernas tillstånd att de kunde gå ihop, hela bunten.

3) I mitten ligger SD och bedriver sin politik som i grunden är tämligen beskedlig.

 

Något konservativt parti finns inte och det verkar alla vara nöjda med.

 

Vi har alltså i realiteten tre konstallationer: den första är maktfullkomliga och tillika stolliga; den andra är blekare än ett lakan doppat i klorin; den tredje kommer att gå framåt bara för att de två första är som de är.

 

Hur vi skall klara oss, och då tänker jag rent ekonomiskt, är det ingen som verkar intresserad av. Till och med statsministern säger ju att alla reformer får stå tillbaka, alla områden får känna av nedskärningar — allt för att klara invandring och integration.

 

Men som sagt, den frågan dansade inte ens en sommar.

 

Att politikerna får hålla på så här görs möjligt av en journalistkår som måste betraktas som urusel. Däri ligger kanske den största av tragedier. När politiker och journalister ligger i samma säng och gosar runt då får vi nog anse att loppet är kört. De stackare som vill något annat, till exempel att få en debatt om viktiga framtidsfrågor, kastas in i fryshus eller ner i avgrunden.

 

Aldrig har väl mitt arma land känts mer angeläget att yttra.

 

 DN