Jag gillar Stockholm men ...
Klart det finns problem när allt koncentreras till Stockholm. Så här skriver Jimmy:
"Varför ser de inte själva hur snett och galet det är?
I Stockholm finns de politiska partiernas organisationer.
Här finns regering och riksdag.
Här finns alla departement, majoriteten av de statliga myndigheterna, de kulturella institutionerna som finansieras med skattemedel, militärledningen, de fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationerna, olika intresseorganisationer och 90 procent av landets journalister och PR-folk.
Här finns SVT, TV4 och alla andra tv-kanaler. Här finns radion, här finns de största tidningarna.
Allt samlat i en enda stad.
Hur kan någon tycka att det inte är något konstigt med det?
Är ni blinda och döva?
Hur kan någon tro att det inte påverkar dem som ska granska makten? Hur kan någon tro att det inte påverkar världsbilden, verklighetsuppfattningen och alla beslut som fattas som påverkar resten av landet. Hur kan någon hävda att denna koncentration inte är djupt odemokratisk och på sikt splittrar Sverige?
På Söders krogar hyllar man höjd bensinskatt.
I Mellerud, Ulricehamn och Falköping är bilen förutsättningen för liv.
Varje gång någon kritiserar denna osunda koncentration haglar anklagelserna om hatade nollåttor.
Då har man inte förstått och vill inte förstå.
De ömfotade kolumnisterna i Stockholmspressen som hoppade på Janne Josefsson påminner inte så lite om den svenska adeln när de insåg att deras privilegier ifrågasattes.
Först förnekade de att de hade några. Sedan undrade de varför alla hatade dem?
Adeln släppte inte sina gräddfiler frivilligt. Det kommer inte Stockholms maktelit att göra heller.
Av Jimmy Fredriksson
[email protected]"
I grunden hade det inte spelat så stor roll om journalisterna skött sitt jobb och skildrat hela Sverige. Men trenden går åt andra hållet. TV4 valde att avskeda i princip alla journalister ute i landet. Och visst blir det konstigt när man ute i landet, på små orter i landet, nästintill fördubblar folkmängden på grund av en hejd- och huvudlös utlokalisering av nyanlända, samtidigt som Stockholm tar emot ytterst få.
I Stockholm finns de politiska partiernas organisationer.
Här finns regering och riksdag.
Här finns alla departement, majoriteten av de statliga myndigheterna, de kulturella institutionerna som finansieras med skattemedel, militärledningen, de fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationerna, olika intresseorganisationer och 90 procent av landets journalister och PR-folk.
Här finns SVT, TV4 och alla andra tv-kanaler. Här finns radion, här finns de största tidningarna.
Allt samlat i en enda stad.
Hur kan någon tycka att det inte är något konstigt med det?
Är ni blinda och döva?
Hur kan någon tro att det inte påverkar dem som ska granska makten? Hur kan någon tro att det inte påverkar världsbilden, verklighetsuppfattningen och alla beslut som fattas som påverkar resten av landet. Hur kan någon hävda att denna koncentration inte är djupt odemokratisk och på sikt splittrar Sverige?
På Söders krogar hyllar man höjd bensinskatt.
I Mellerud, Ulricehamn och Falköping är bilen förutsättningen för liv.
Varje gång någon kritiserar denna osunda koncentration haglar anklagelserna om hatade nollåttor.
Då har man inte förstått och vill inte förstå.
De ömfotade kolumnisterna i Stockholmspressen som hoppade på Janne Josefsson påminner inte så lite om den svenska adeln när de insåg att deras privilegier ifrågasattes.
Först förnekade de att de hade några. Sedan undrade de varför alla hatade dem?
Adeln släppte inte sina gräddfiler frivilligt. Det kommer inte Stockholms maktelit att göra heller.
Av Jimmy Fredriksson
[email protected]"
I grunden hade det inte spelat så stor roll om journalisterna skött sitt jobb och skildrat hela Sverige. Men trenden går åt andra hållet. TV4 valde att avskeda i princip alla journalister ute i landet. Och visst blir det konstigt när man ute i landet, på små orter i landet, nästintill fördubblar folkmängden på grund av en hejd- och huvudlös utlokalisering av nyanlända, samtidigt som Stockholm tar emot ytterst få.
På landet finns inga sjukhus, poliser, arbetsförmedlingar, psykologer, infrastruktur etcetera. I Stockholm finns det i överflöd.
Någonting står fel till!
Kommentarer
Trackback
