Ipse Cogita!

 

DN skriver lite om hur den arabiska våren trots allt kan vara på ingång om än långsamt. Anledningen till att just Tunisien skulle kunna lyckas listas i följande mening (inte från DN utan "I en text från början av året listar tidskriften The Economist faktorer som gör att Tunisien, med dess brister, ändå lyckats bättre än snart sagt alla andra arabländer"):

 

" 1) Befolkningen är relativt homogen, 2) utbildningsnivån högre än i till exempel Egypten, 3) armén håller låg profil, 4) tjänstemannakadern har en känsla av yrkesheder och de 5) grupper som arbetar för mänskliga rättigheter är både livaktiga och duktiga på att få medieuppmärksamhet." (jag har numrerat).

 

Om man då ser på Sverige punkt för punkt så kan det bli så här:

 

1) Det som uppenbarligen är en styrka i Tunisien måste väl snart bli en svaghet i vårt land eftersom vi inte alls eftersträvar enhetlighet eller likhet, tvärtom. 2) vår utbildningsnivå är väl hyfsad men det går rejält utför. 3) militären håller sig på sin kant men det är inte mycket med den. 4) svensk tjänstemannakader följer inte ens lagen när det gäller nyanlända. 5) i Sverige jobbas det inte alls för mänskliga rättigheter som en helhet, bara för vissa.

 

Så, våren för Tunisien kan mycket väl vara hösten för Sverige.

 

Arma land.