Så enkelt är det inte
I Dagens Samhälle skriver Karin att vi skall snabba på med att få in vårdpersonal i olika kategorier i produktion. Det låter klokt men det får så klart inte ske på bekostnad av att kompetensen på något sätt urholkas.
En sak skriver hon inget om — svenska språket. Jag har en stor del av denna sommar vistats på specialistklinik där en anhörig gick igenom tuffa tag (det gick bra). Jag fick dagligen rycka in när vissa läkare och övrig personal inte kunde svenska. Värst var det när en läkare skulle förklara hur den tuffa operationen skulle gå till och vilka krav detta ställde även på patienten. Det gick så långt att jag fick personen utbytt. Hon var helt enkelt omöjlig att förstå.
Självfallet blev det ett ballaho när jag ingrep men det lugnade ner sig när jag fick tag på chefen och förklarade att läkaren var totalt omöjlig att begripa.
I mitt jobb har jag också suttit med gamla inom äldreomsorgen som gråtande sagt att de i princip lika gärna kunde vara döda på grund av att de inte förstått vårdpersonalen. Värst lider dementa vars ögon tåras, i sina klara ögonblick, när de berättar att de inte fattar ett jota.
Redan Sokrates förstod vikten av att hela helheten. I en dialog med sina lärjungar där frågan var: vilket är viktigast att hela först — kroppen eller själen — ger svaret själen. Att bota folk utan att blanda in psyket låter sig göras men resultatet är undermåligt.
För att klara psyket inom vårdsvängen så krävs det att man kan språket; och faktiskt också dess nyanser.
Så tiden det tar att komma in i vårdapparaten är nog inte helt fel om de som skall in samtidigt med yrkeskompetens också filar på språket.
Just saying.
Kommentarer
Trackback
