Ipse Cogita!

 

Så drar den då igång igen — diskussionen om rökning. Nu skall man inte få röka utomhus heller förutom möjligen i en djup trollskog. Såsom ickerökare tillåter jag mig att tycka att det hela är löjligt. Det finns mycket jag inte tycker om gällande dofter och bland de mera hemska är damer och herrar som stinker av luktegott. Själv använder jag Acqua di Parma som after shave men jag badar inte i den. Överdriven stank av vitlök är inte heller så angenämt.

 

Sen är det ingen vits med att förbjuda eftersom folk struntar i det. Det mest avskräckande exemplet är sjukhuset i Malmö och dess nya fina akutmottagning. Det råder rökförbud inom sjukhusområdet men det sk...ter folk i. Här röks det mitt framför vakter och vanlig personal. Ingen har så klart med sig en liten behändig askkopp utan alla slänger sina fimpar på marken. Det stinker.

 

Varför ingen säger till har jag min egen teori om; de tror att om man talar om för dessa rökare att fimpa (i medhavd askkopp) så kommer man att anklagas för diskriminering, rasism eller något snarlikt. Teorin är inte riktigt min egen utan baseras på de svar jag fick när jag frågade varför ingen ryter till.

 

Om rökning skulle förbjudas på Malmös förskräckliga Möllevångstorg så tog torghandeln slut på sex och en halv minut (tiden för att dra i sig en cigg).

 

Rökförbudsivrarna tillhör den den av mänskligheten som inte ger sig förrän det är förbud mot det mesta, möjligen undantaget vissa grönsaker.