Ipse Cogita!

 

Expressens Lars Lindström är en öppna hjärtans man. Han verkar inte tycka att sista myndighetsprognosen gällande nyanlända är något att oroa sig för; tvinga kommunerna bara. Kommunerna skall alltså, spritt över hela landet, bygga ett Uppsala om året med allt vad det innebär i form av skolor, sjukvård, jobb lägenheter etcetera.

 

Allt det där finns redan i Stockholm så det blir till att bebygga Gärdet, Södermalm med flera platser. För, som 6mannen skriver, hur skall det hela gå ihop? Då menar jag både ekonomiskt och socialt:

 

 

Lars är mycket välkommen till Malmö (ta med skyddsväst) om han vill lära sig hur ett parallellsamhälle ser ut. Det är inget trevligt och när när jag är ute och rör mig i alla delar av staden så får jag passa mig. Så vill jag inte ha det och något måste så klart göras.

 

Häromdagen träffade jag en hemlös som sålt deras tidning i åratal utanför vår livsmedelsbutik. Jag brukar tala med honom och nu utspann sig följande konversation:

 

"Tjenare, det var ett tag sedan" sa jag och fortsatte: "jag har inte sett dig på många månader nu hur kommer det sig?"; "numera finns det inte plats för mig när det gäller tidningsförsäljning. Vi blev utmobbade och hotade av rumäner och bulgarer som tagit över all försäljning"; "jag har märkt det", svarade jag, "men gäller det hela Malmö?"; "det kan du tro och ingen, jag säger ingen, vågar tala om att alla svenska uteliggare och missbrukare är utslängda" svarade han.

 

Det är frågor som dessa som Lars och hans anhang också måste ta tag i. Öppna ditt hjärta my ass. Det måste så klart ske med en medvetenhet om hur det ser ut och, kanske framför allt, hur det med stor sannolikhet kommer att se ut.

 

Arma land, befolkat av alltför många godhetsfundamentalister som gett sig tusicken på att alla skall ha det lika djävligt, kosta vad det vill.

 

Någon form av hjärnsläpp har kollektivt drabbat de styrande och dess polare inom medierna. Ingen blir glad utom SD som lugnt kan luta sig tillbaka och vinna röster från folk som både ser vad som händer och har tröttnat.

 

Med en dåres envishet måste jag än en gång fråga mig: varför får en av våra absolut största utmaningar inte diskuteras; de stackare som envisas med att det är en viktig fråga och tar upp den (oftast i bloggosfären) blir dessutom stämplade som rasistfascistnazister.