En skammen tid
... AB
Ronnie har rätt i mycket men han missar min stora "point". Jag känner faktiskt daglig skam när jag vandrar ner i centrum i Limhamn, Malmö, där jag bor. Alla verkar tycka det vara okey att dessa tiggare sitter utanför varje ingång till i princip alla butiker av betydelse.
Jag känner skam för att det var detta som vi inte ville ha. Det var detta som jag trodde mina föräldrars generation, och min, trodde vi hade förpassat till soptippen.
Vi byggde alla ett samhälle som gjorde att tiggare inte var det vi ville se, ville ha. De försvann också från mina föräldrars gator och vi trodde att vi gjorde gott. Allihop.
Min skam kommer från att vi nu är tillbaka till det vi inte ville ha — tiggare. Vi ansåg, och anser, inte detta vara värdigt vårt samhälle.
Således kritiserar jag skarpt att vi nu går bakåt i stället för framåt.
Nu verkar politiker och journalister tro att vi är rasister eller liknande idioter. De missar poängen — vi vill inte ha ett samhälle där vi de facto känner skam, skam för hur tingen utvecklas. De flesta av oss kritiserar så klart inte tiggarna, de gör vad de måste, men jag kritiserar definitivt våra politiker som tillåter att folk får sitta där i regn och rusk utan att göra annat än att kasta en massa skit på oss som faktiskt var med och såg till att detta skulle bort. Det var, och är, inte värdigt.
Att kalla mina föräldrars, och min, generation för rasister, fascister och liknande tyder bara på att dagens makthavare inte ser vad som varit, hur det ändrats (till det bättre) och hur vi maktlösa får se på hur sakernas tillstånd förfaller.
Det verkar som om det är finare att ha tiggare sittande i slitna kläder utanför våra köpcentra än att se till att lösa problemet.
Skamligt är ordet. Skyldiga är politiker som sippar rosé och tror sig förmer än andra.
Skäms ni alla och se till att handla och låt truten glappa lite mindre.
Kommentarer
Trackback