Angiveriet börjar likna stasitiden
Hej, det är tack vare din inställning som spriten flödar ut till våra döttrar och söner. Vet inte hur många gånger jag fått "höra" på omvägar hur min son köpt av sådana som du. Du som tycker det är OK att våra tonåringar får köpa sprit av enskilda personer och langare. Det finns inget som heter integritet när det gäller att vakta våra barn. Skulle vilja se hur du skulle agera och reagera om/när ditt barnbarn ligger i en park och spyr och nästan kvävs pga sina spyor. Sluta snacka om att det skulle "ta hus i helvetet" om hans föräldrar skulle försöka skydda honom. Kom igen när barnbarnet ligger död.
Lena:
Värst vad du tar i. Jag sa inget av ovanstående, jag sa bara att man inte angiver folk av eget kött och blod. Man löser det inom familjen. Men du verkar tycka att det är en jobbig väg. Vi har alla våra sätt. Mitt är bättre. Jag tar hand om de mina utan "hjälp" från myndigheter och annat opålitligt folk.
För det första; Det finns en historik i fallet som du inte har koll på. Exempelvis att sonen bor hos sin far i vanliga fall. Faren, som för tillfället var berusad själv på denna marknad, har inte samma syn på droger som modern.
Grabben är dessutom under utredning inom socialtjänsten för tidigare drogbruk (inte bara alkohol) och dessutom varit en vända på akuten i Ystad pga. alkoholen...
Jag känner att... det känns lite dumt att det sitter någon på en blogg och antar saker bara så här. Klumpigt. Jävligt fel. Det är precis som om du antar att en familj är humpty-dumpty mamma-pappa-barn-barn och att alla pratar med varandra. Eller ska.
Så är inte fallet alltid.
Fundera ett tag på om ditt inlägg omfattas av fakta. Sedan är du välkommen att kontakta mig om du FAKTISKT undrar något.
Jag är alltså sambon till modern som tog kontakten med polisen, även om det inte framgår i pressen...
Thomasson:
Tack för din reaktion. Jag har så klart inte full koll på allt som händer, ej heller vad medierna skriver. Det enda jag har sagt, skrivit, är att anhöriga inte anger varandra.
Det var faktiskt det enda jag skrev. Självfallet står jag, som alltid, på kidsens sida.
Det handlar dock inte om "angiveri".
Detta var den enda korrekta väg att gå om man på pappret vill få dokumenterat händelsen på ett sätt som förmodligen kan vara avgörande för grabbens välmående i framtiden.
Det finns inga alternativ, då socialnämnden (redan inkopplade sedan tidigare) mer eller mindre kräver saker på pappret för att de överhuvudtaget ska tro på det som händer, vilket även polisen på plats sade.
Jag förväntar mig inte att du förstår vårt tänkande men det finns mer än en anledning som inte omfattar "angiveri" som anledning till att polisen kontaktades.
Hade du stått på kidsens sida, hade du förhoppnignsvis gjort detsamma själv i vår situation. Alternativet... Ja, vilka alternativ finns, om du sätter dig in i vår situation?
Thomasson:
Än en gång tack för att du bildar mig. Du vet hur det är, man sitter där i fåtöljen, läser, reagerar utifrån sina egna referensramar och skriver vad man tycker. Min kunskap i detta fall var uppenbarligen för klen.
Jag tror att jag nu är klokare.
Jag är ovan nämnda far. Hur kan du sitta och påstå att jag var på marknaden berusad och skriva att jag har en annan syn på droger? Vi gör ju vad vi kan gemensamt för att lösa problemen. Jag hade druckit en öl här hemma och vågade inte chansa och ta bilen in för att hämta honom så han föjde med er hem. Du kan ju hålla dig till fakta om du nu ska vara så präktig.
Mattias:
Som jag sade igår så baserar jag det jag skriver på det jag läste i ditt sms vid händelsen och vad våra gemensamma bekanta sagt när de träffat på dig.
Jag har ju lovat att rätta mig och mina texter och jag ber om ursäkt även här för att jag lyssnar på andra säger mer än vad som framkommer via dig själv. Som du själv sa, det är ju likadant det omvända hållet.
Ipse Cogita!:
Allt handlar om hur vi tolkar saker, och som du ser ovan så har jag, modern och fadern dels samma åsikter som olika synsätt på saker och ting. Så är det.
Problemet, som jag är tacksam att du noterar, är att folk utifrån itne har den rättighet att tycka till om saker. Om inte en föräldrar och vårdnadshavare kan ha samma sett att se på saker och ting, hur ska andra klara av det samma.
Tack för "rättelsen" dock.
Uppenbart har ett stycke familjeproblem, på ett sätt som nog inte var meningen, kommit i dagen här? Att det inte är bra med dubbla budskap och olika signaler från två olika hem till en person i yngre tonåren är ingen nyhet. Den goda nyheten skulle kunna vara att de båda föräldrarna trots allt kommunicerar med varandra och att även andra engagerade vuxna drar sitt strå till stacken.
Nu är det dock inte det jag vill kommentera; enligt min mening spårade detta nämligen ur redan vid första kommentaren – enligt min mening handlar nämligen inte inlägget om det specifika fallet utan om det faktum att den ”den goda staten” inte ska tas för given?
Jag delar uppfattningen att man bör ”flyga under radarn” så långt det är möjligt; även ganska allvarliga problem bör inte per automatik sättas i händerna på inkompetenta socialsekreterare och andra ”experter”, dessa har nämligen skolats in i sina roller av ett system som många gånger inte har någon annan uppgift att fylla än att se till att den egna ”orderboken” är full. Att förekomma som ärende i deras register är att hamna i klorna på allt annat än vänliga makter. Att ta sig ur är dessutom hart när omöjligt; skulle barnet i det här fallet inte få hjälp som är till någon vettig nytta är det liksom inte bara att lyfta telefonen och säga; ”glöm alltihopa, vi har kommit överens om att hantera det själva”, det tåget har gått. Skulle dessutom någon sekteristisk psykolog eller liknande få korn på fallet kan ni, i värsta fall, snart kvittera ut ett södermedicinerat kolli istället för en förvirrad tonåring.
Observera att det jag skriver inte är någon absolut sanning; det finns individer inom allt från polis till vård som gör alldeles utmärkta arbeten, vi håller nu tummarna för att sådan goda krafter blir inblandade i detta.
Inlägget nuddar också vid den angivarmentalitet som breder ut sig, den har möjligtvis mindre med det specifika fallet att göra än vad som framkom av tidningsartikeln (det vet vi tack vare de inblandades förtydliganden) men är ett växande problem i vår allt mer urholkande demokrati.
M.a.o. detta är inte en bra lösning, men kanske den enda rätta… Den här gången?
JSC:
Tack för tänkvärt inlägg. Min mening var just det du säger — akta er för inblandning av myndigheter, experter och annat folk. Det kan tyckas konstigt men jag vidhåller.
Ett annat exempel: modern till en liten tjomme fick för sig att sonen hade astma. Doktorn sa att det kan det vara men för tidigt att avgöra. Vid tecknandet av olycks- och livförsäkring så lyder det numera: skyddar mot allt dock icke astma och liknande(!) sjukdomar.
Jag behvör väl inte säga att någon astma eller någonliknande sjukdom inte finns.
