Samhälle kontra stat, kommun och landsting
Vi börjar med angiveriet. Tydligen har denna lilla sjukdom spritt sig i alla delar av samhället. En annan fiskare har anmält och "... påpekat att Lars Bergström sålde fisk utan att vara registrerad livsmedelsföretagare".
Nu behöver man inte vara registrerad: "Jag har fiskat i mer än femtio år, har yrkesfiskarlicens och har därmed rätt att sälja min egenfångade fisk i anslutning till mitt lossningsställe, säger Lars Bergström."
Men en stasiliknande tjänsteman ger sig inte och drar till med ett antagande: "Miljöenheten tvivlar på Bergströms påstående att det endast är egenfångad fisk som säljs utan att han även får/köper in fisk från andra fiskare”, står det i kommunens beslut." Inga krav på bevis här inte.
Nu är det väl den här typen av frågor som kommuner och liknande över huvud taget kan jobba med. Att lösa den stora skogsbranden nyligen sköttes till största delen av i samhället boende medborgare. Staten och kommunen var ute och valsade i spenaten.
Smått skit, mest för att djävlas med folk, klarar staten, kommunerna och landstingen av. When the going gets tough måste samhället rycka in. Det vill säga du och jag.
Det är hög tid att vi fattar detta. Dessutom är det av yttersta vikt att vi på olika sätt protesterar när nämnda organisationer missbrukar sin ställning.
Lite friskt liv i Skanörs fiskehamn måste väl alla tycka vara angenämt.
Förutom den där stollen från miljöförvaltning.
Kommentarer
Trackback
