Jag förstår faktiskt inte
Peter verkar sakna glädjen hos SD. Det saknar jag i alla partier men jag fattar inte vad det skulle vara som gör att glädjen skulle stå högt i tak. Att vi har problem med det mesta säger ju till och med statsministern och han gör det inte med ett leende. Han ler för övrigt aldrig och hans eventuella "humor" spar han nog till privata tillställningar (men fan tro’t).
Om man nu från högsta ort säger att alla resurser skall gå till invandringen och integrationen; alla reformer stoppas och att nedskärningar över hela linjen måste till — vad skall vi då jubla över.
Om man nu gillar Sverige, jag gör det ännu så länge, och vill sitt land väl, varför får man då inte uttrycka sitt bekymmer när alla är överens om att det här kommer inte att gå? Förutom rena stollar så klart.
F!, MP och V tycker att allt går och åtminstone det ena partiet säger att pengar är världsliga ting eller något åt det hållet.
Men om man nu är en ansvarskännande medborgare som dessutom har mer än gegga i skallen varför skall man då hånas, beskyllas för rasism, diskiminering och f...n och hans moster bara för att man ställer den enkla frågan: hur skall vi ha råd?
Att likt vissa köra med inga problem, det ordnar sig samtidigt som man fibblar med siffrorna och fakta så det står härliga till lär inte föra Sverige framåt. Men det kanske är det som är meningen. Det finns kanske en dold agenda. Poltikerna, de icke pålästa, och journalisterna, lika illa uppdaterade, jublade när någon hade räknat ut att Sandviken tjänade multum på invandrarna. Siffrorna var så fel att till och med en gymnasieelev skulle upptäckt falsariet. Bara som ett exempel.
Arma land.
Kommentarer
Trackback
