Inget från feministerna? Nähä.
Att islamisterna anser männen vara överlägsna kvinnorna är klart som korvspad. Att de har tomtar på loftet i en mängd frågor gällande kvinnors värde som människor likaså. En grundsyn väsensskild från vår.
Nu kan man inte göra mycket från vårt håll åt galenskaperna; vem skulle lyssna och bry sig?
Trots det finner jag det ytterst märkligt att svenska feminister konsekvent vägrar ta fram taltratten och vråla ut sin ilska över sakernas tillstånd. Ej heller ser jag några av feminist-arten hoppandes upp och ned i rödfejsad frustration.
Kan det bero på att man är rädd för att stöta sig med något annat? Är taktiken att avstå från att stötta sina kvinnliga kollegor runt om klotet ett medvetet val och i så fall kan man ju undra varför.
Nu är ju jag en man så jag får alltid se upp med vad jag säger och bland annat tänka på detta gamla talessätt:
Om en man pratar i skogen och ingen kvinna kan höra honom —har han fortfarande fel?
Kommentarer
Trackback
