Ipse Cogita!

 

Jag har precis kommit från Irland där min fader bor. Han står på tröskeln till en annan värld, väldigt sjuk. Han bor hemma. Det svenska sättet att ta hand om äldre är en dröm i jämförelse med det irländska. Nog om det.

 

I grunden borde det hela vara enkelt. Alla som är svaga i samhället skall så klart ha den hjälp som kan anses som anständig och gärna lite till. Det innebär att barn och allvarligt svaga eller sjuka skall det ösas resurser över och allt annat får helt enkelt stå tillbaka.

 

Egentligen handlar det inte om ålder. Min gode vän som kommer på höstsoppa i kväll har en moder som är 97. Hon kör bil varje dag till sitt kortspelande gäng och hon behöver minsann ingen hjälp och vill inte ha den heller.

 

Att inte ta hand om de som verkligen behöver hjälp och stöd måste anses oanständigt.

 

Vi öser ju pengar över fullt friska människor och då vet vi således att det finns pengar.