Ipse Cogita!

En ann’ är så god som en ann’

 

Man skulle kunna tycka att det här inte är mycket att bråka om men sen tänkte jag till. När man är död så är man inte längre på den så kallade banan. Man har upphört att finnas till; man finns enbart kvar i form av minnen hos andra, förhoppningsvis nära och kära.

 

Det är här det kör ihop sig. Jag tänker som så: den avlidne har haft ett liv på ett eller annat sätt, gott eller ont, långt eller kort och så vidare. Att då som efterlevande få veta, av idiotiska chefer och anställda, att min far, mor, syster eller vad som, att den avlidna kunde behandlas lite hur som helst kan inte vara upplyftande. Jag får för mig att det skall finnas etik och moral även i den avslutande delen av livscykeln. Men det är väl inte inne nu; inte så viktigt.

 

Nu var det säkert bara en vanlig Bengtsson eller Andersson som behandlades på detta sätt. Hade vederbörande hetat Palme, Reinfeld, Kungen eller något ditåt då hade det krävts minst två vaktmästare och fyra chefer för att det inte skulle uppstå ett ramaskri.

 

Skånskan

Hmm, jag är lite skeptisk till pressens rubriksättning ibland. Nu verkar det ju inte vara fråga om en person som var helt obekant med procedurerna då han, enligt uppgift, assisterat tidigare och det var inte heller en fråga om organdonationer: 'Enligt Region Skåne har dock händelserna missuppfattas. De skriver att det skett en "sammanblandning i artikeln kring obduktioner och uttag av implantat samt borttagande av vävnad. Uttag av implantat och borttagande av vävnad är inte en obduktion.' (http://www.dn.se/nyheter/sverige/vikarie-uppges-ha-utfort-obduktioner/).

Vidare så befarar jag folk som inte arbetat heltid med avlidna kanske inte blivit så desensitiserade och faktiskt kan behandla de avlidna lite mer varsamt samt med mer respekt än de rutinerade/avtrubbade som handskats med avlidna under längre tid.

Hursomhelst, när vi nu behandlar döden och vad som händer efter det så vill jag tipsa om möjligheten att donera sina organ efter döden. Man kan registrera sig i organdonationsregistret på några minuter: http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret .

Där kan man ge klara besked för anhöriga och medicinsk personal om hur man själv ställer sig till organdonationer. Man kan välja att donera sina organ till a) transplantationer och andra medicinska ändamål b) bara transplantationer c) inte donera något alls.

Det tar bara några minuter och med tanke på att det är brist på organ så tyckte i alla fall jag att det minsta man kan bidra med efter döden är lite "reservdelar" till bättre behövande.

Skeptisk:

Tack! Någonstans kvarstår frågan: hur skall vi behandlas efter att vi dött? Jag är för övrigt sedan åratal tillbaks donator, tillika registrerad sådan!