Ipse Cogita!

 

Jag samtalade med en ung god vän en gång för många år sedan. Samtalet rullade på ungefär så här:

 

- Hörde du skulle sluta jobba på dagis.

- Ja, det räcker nu.

-Men du älskar ju kidsen och du sa ju tidigare, under din utbildning, att det är viktigt med ungar och att du vill jobba med barn av den anledningen.

- Det tycker jag fortfarande men det går inte.

-?

- Jag befinner mig i en värld dominerad av kvinnor som alltid vet bäst vad ungar vill ha, "våldsamma" lekar tolereras inte, personal och föräldrar "bevakar" mig, speciellt när jag kramar någon unge med krambehov.

- Sånt kanske man får ta?

- Jodå, men när jag inte får vara kvar själv sist på dagen med de sista barnen bara för att jag är man då gav jag upp.

- Verkar vara ett klokt beslut. Vad skall du göra nu då?

- Har fått jobb som spelutvecklar på ett företag. Det är för övrigt mycket bättre betalt.

 

Genusmaffian skördade ytterligare ett offer.

 

PS. Han är numera lyckligt gift med två kids och ett tredje på gång.