Keep calm — allt ligger i fas!
Allt går sin gilla gång och enligt plan. Politiker och fartblinda tjänstemän stultar vidare i sin strävan att montera ner såväl välfärden som omritandet av vår etiska karta.
Kvinnor får inte diskrimineras; personer i gruppen invandrare (oavsett vilken generation vi talar om) får absolut inte diskrimineras; folk med olika hudfärger och människor med olika religiös tillhörighet får inte heller diskrimineras och så vidare i all oändlighet.
Men tydligen kan man som man och varande lite äldre få problem. Att införa ekonomiska begränsningar för att man är man och äldre måste väl ändå anses som diskriminerande så det sjunger i talltopparna. Så här står det:
”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.
Nu uppstår ett problem som bäst illustreras med en kort genomgång av vad en god vän till mig, man, gör på "ålderns höst". Ålder: 67; i tidigare liv privat företagare med hög arbetstakt; numera engagerad (utan betalning) i träning av ungdomar i en idrott; engagerad i en förening som försöker hjälpa barn vars föräldrar sitter i finkan (Bryggan); han samlar in pengar till diverse frivilighetsorganisationer; hjälper ett stort antal människor (unga som gamla!) med ekonomisk rådgivning; tar hand om barnbarn och deras polare för att dessa skall lära sig värdet av kultur för att leva ett helt liv; sjöräddningen hinner han också med och han drar säkert med sig några av barnbarnen även i den svängen.
Mannen är således enligt politiker och tomhuvudade tjänstemän inte produktiv.
Så långt har det således gått: det är lönearbete som gäller — allt annat verkar bokföras som kostnader för samhället. Vem sköter till exempel sjöräddningen här i landet? Inte är det staten i alla fall, det är ytterst frivilligt arbete som utförs av begåvande och hängivna medborgare.
Och sen, when the going gets tough, då skall det räknas minsann. Vi är alltså där nu, att vi bara är värda något om vi bidrager via lönearbete — allt annat är kostnader. Så går det när man röstar in folk och anställer människor som varken kan räkna eller har substans i hjärnan att tala om.
Kommentarer
Postat av: Pelleväder
Mycket bra skrivet!
Postat av: Cecilia
För att inte tala om substans i hjärtat.
Mycket bra skrivet.
Postat av: Ipse Cogita!
Pelleväder & Cecilia:
Tack!
Egentligen skulle det vara kul om någon journalist skulle vilja dra på sig blåstället och ta reda på hur mycket av samhället som hålls uppe av helt frivilliga insatser (förutom idrotten, som de flesta känner till)
Dylika journalister finns nog inte tyvärr.
Postat av: Anders
Men, varifrån kommer direktiven? TLV är väl inte ute och åker på egen hand.
Postat av: Ipse Cogita!
Anders:
TLV åker inte på egen hand. Ytterst är det en politisk fråga och det är däri det stora problemet ligger. De snackar numera så mycket om "jobblinjen" att allt annat jobb som görs inte räknas.
Tvärtom verkar det; rätten till sjukvård decimeras.
Trackback